Vi är här för att finna oss själva, att vara den vi är i sanning inom oss. Jag har skruvat på frågan om vad jag egentligen vill. Hur vet jag vad jag är och vill? När kan jag komma till tals? Jag borde ha förstått. Skulden dimper ner som ett slag i magen. Jag visste, men kunde inte göra något. Eller var det mitt ansvar? När blev det mitt ansvar? Först gömde jag mig. Jag visste inte vart jag skulle börja eller vart jag skulle ta vägen. Jag behövde berätta för någon som inte fanns mig nära. Jag skämdes, både för det som var gjort och det som var ogjort. Hur kunde jag se bort? Se bort från mig själv. Krympa mig själv så mycket att jag nästan glömt vad som känns inom mig. Vad finns kvar i mitt mörker av skuld och skam? Jag hittade mig själv i ljuset som fanns där inne, i det mörkaste. Jag tog tag i min egen arm och reste mig. Jag fattade ljuset i min hand och började utforska mörkret. Jag trevade efter dess väggar, kände det sträva, kalla och fuktiga. Jag kände lukten av mörker. Men så kom

Jag skriver nu om mitt innersta, min längtan och min riktning. Jag har transformerat livssituationer till kärlek och tillväxt. Jag har förstått att mitt urspråk, som hos många kallas ljusspråk, är en tillgång och kraft som vill delas och förmedlas för att vi ska hitta hem till vår egen sanning. Vårt ursprung som är kärleken, kreativiteten, upptäckten och medmänskligheten. Ett urspråk där ljuset formas till ett språk som förstås av själen. En röst inom och utom, under och över. En röst som sätter en unik rörelse inom varje väsen, allt levande, även vår egen kropp. Urspråket sätter tanken ur spel. Den klarar inte denna lektion. Den missar, eftersom den inte förstår ursprunget. Tanken är ett verktyg, inte en ledare av det uråldriga, därför inte heller en ledare av det vi är på väg att upptäcka – tillväxten. När vi talar med vår egen kropp om möjligheten att skapa fritt, inifrån och ut, i kärlek till vårt varande och till livet självt, låter vi helandet ta plats och den energi som ger hela

Så stod hon där, min vän, och väntade. Vi hade länge undrat hur livet skulle ta form. Genom våra möten fann vi båda tryggheten och vilan att fortsätta vår vandring, med arbetet, viljan och tålamodet hand i hand med tilliten. Först i en brådska som kändes fin, men senare också krävande. Skavet som sakta ropade, och jag grubblade utan att förstå att skavet var mitt och inte andras. Livet bestämde sig för att överraska på så många olika sätt, både i uppmuntran och utmaningar. Så mötte jag silvereken, skimrande med blad och grenverk som fångade solens strålar och speglade något annat. Vindens viskningar. Silverekens ljud av fågelsång och skratt. Jag vandrade genom dess stam och ner i underjordens mörker och vila, djupt ner i det innersta. Där började myllans sådd, frön jag redan planterat men inte tittat till. Först nu insåg jag dess prakt. Skyndsamt började jag vattna med kärlek, vattna och ge tid. Solens strålar vandrade genom silvereken och reflekterade ljuset in i mitt innersta, där tr

Tilltro och tillit till vår egen förmåga, sa hon. Hon stannade i farten, som för att hämta andan inför sanningen och det viktiga hon så länge ruvat på. Viljan och modet satte sig i förarsätet. Hon frågade: Vilka fler vill åka med mig på resan? Visheten och ödmjukheten klev på. Kärleken var en självklar kompanjon. Bilen var blå och tyget grönt. Kuddarna i guld och gasen i rött. Kroppen vid ratten. Själen runtom. Så satte hon foten på pedalen och började gasa. Utan karta, men med en plan. Att leva inifrån och ut. Med ett öppet hjärta. I frid. Resan började i kylan under Nordstjärnan. Bland mörka nätter och kalla vintrar. I skogens trygga famn. Där midvintersolen och midsommarsolen satte prägel på årstiderna och rytmen. På självaste livet. Lika mörkt. Lika ljust. Och hon stod förundrad inför dess liv. Luftens kyla genom näsan, ner i bröstet, lungorna och hela kroppen. Den renar. För bort det som inte längre behöver bäras. I månens ljus faller skuggorna långa över den knastrande snön. Norr

En meditation för inre energi, närvaro och balans Vi lever ofta i ett högt tempo där tankarna går snabbt och där vi lätt fastnar i görandet. Många av oss är vana att ta hand om allt omkring oss — men glömmer ibland att stanna upp och känna efter hur vi själva faktiskt mår. Den här meditationen är skapad för att hjälpa dig att komma tillbaka till dig själv. Till lugnet. Till närvaron. Till kärleken och livskraften inom dig. När vi stannar upp och lyssnar inåt kan vi börja släppa stress, gamla tankar och inre spänningar. Vi kan öppna upp för mer trygghet, kärlek, energi och tillit till oss själva. Kärlek och livskraft finns redan inom dig. Den här meditationen hjälper dig att komma i kontakt med den igen. Meditation – Kärlek och livskraft Börja med att landa i dig själv Andas in ett djupt andetag. Och andas långsamt ut. Låt andetaget bli lugnare för varje gång. Känn kroppen. Känn hur du grundar dig i moder jord. Som att jorden håller och bär dig. Låt tankarna sakta ner en stund. Ge dig s

Våren sätter perspektiv på livet. Återfödelsen. Skaparkraften. Förändring och utveckling i full prakt. Orädd tar våren fart. Sätter ljus på det som ska återfödas, växa och ta form. Utan begränsningar. Utan föreställningar om vad som är rätt eller fel. Utan dömande. Moder jord ger frikostigt av all sin näring till det som vill växa. Solens ljus lyser och väcker livet, nyfikenheten och vakenheten. Modet att våga växa ännu en årstid. Att veckla ut. Att beröra oss alla i vårsolen. Så du kan stråla och visa vem du är. Fri att leva inifrån och ut, med visdomens ljus i sinnet. I love you. I love you all ❤️